En tradition av nyare snitt är att Gruvöns musikkår åker till Norge och hjälper till att fira Norges nationaldag 17 maj. Vi har under årens lopp hunnit med att åka till Elverum, Kongsvinger, och på senare tid Skjeberg.
När det nu börjar dra ihop sig för ännu en tur västerut passar vi på att återpublicera ett reportage från den första gången vi deltog i ett norskt 17-maj firande i Elverum 2003.
Gruvöns Musikkår i Elverum 17 maj 2003
Den 16 maj bar det iväg till Elverum med buss. Vi kvarterade in oss på Elverum camping, vackert belägen vid Glomma, i närheten av centrum. Vid ankomsten fick vi information om vad som komma skulle av våra norska vänner i Jømna/Heradsbygds musikkforening. Vi har förstått så här i efterhand att de utelämnade viss information i rädsla för att vi skulle packa och åka hem. Men då visste de inte varför vi var där. Vi ville spela och ha det roligt på alla sätt som var möjliga.
Innan vi begav oss till Elverum hade vi lovat tuta lite för campinggästerna, vilket ju var en bra uppvärmning för dagen.
Utanför ett "plejehjem for eldre" i Elverum mötte vi upp och spelade tillsammans med Jømna/Heradsbygds musikkforening. Det blev General Cederskiöld... (drillflickorna fick verkligen bekänna färg den här dagen)
Hemvärnsmarsch... (här är det Roland Olsson som håller vår fana högt)
Och förstås "Jaaaaaa vi elsker dette lande"... det var vackert ska ni veta.
Sedan bar det iväg ner till Elverum videregående skole där vi möttes av "russ" (avgångselever) med visselpipor i högsta hugg.
Här ställde vi upp för "Barnetoget". Fyra musikkorps var med: Gruvöns Musikkår, Jømna/Heradsbygds musikkforening, Elverum Skolekorps och Elverum Janisjarkorps.
Ja då gick vi då…det var redan här ganska fint väder och det var ju en sporre bara det. Vi hörde hur snacket gick efter vägen: "- Det må vare svenskene…ja det ær svenskene!!!" och så började de klappa i takt där vi gick. De andra musikkårerna fick inte den hjälpen så vi kände oss verkligen välkomna och viftade med mössorna som tack. Hurrade gjorde vi också för det gjorde alla andra efter vägen.
Visst är vi vackra. Vi var en 14 man stark(!) kår, 12 drillflickor och Ylva i täten. Roland bär stolt på vårt standar genom Elverum.
Broadway kan inte alla utantill...
Här ser vi delar av vår hejjarklack...
Väl inne i centrala Elverum var det hejdlöst mycket folk och gott om stopp i barnetoget.
När norskarna möttes av den här synen kunde de inte hejda sig. De var hopplöst förtjusta i "drilljentene". Något ovanligt i Norge tydligen. I vart fall var vi påhejade var vi än gick.
Sedan bar det iväg till den lilla byn Heradsbygd. Här är det våra norska vänner som går i täten.
Överallt var det folkdräkter och skolungar.
Här gick vi något tätare än tidigare varför vi inte riktigt var säkra på om de hörde oss eller inte.
Men efter några hundra meter slog Per Svensson upp och så var vi igång igen. Ett minne jag alltid kommer ha med mig är när vi kom tågandes till Heradsbygds skola spelandes "Flying Cadets". Gruvöns Musikkår tog i för kung och fosterland och drillflickorna i spetsen.
Här står vi och lyssnar till Jømna/Heradsbygd när de spelar en marsch.
Sedan var det vår tur. Det blev en dansk "Købenavnermarsj" spelad av en svensk musikkår på norsk mark! Internationellt värre! Här är det Sven Rönngren som bär vårt standar.
Här är det dags att spela tillsammans igen. Flera av våra norska och svenska vänner var tvungna att vila sig lite och vi hade fått reda på att det var ett par kilometers gångtur ut på vissjan.
De minsta drillflickorna fick också vila sig. Vissa hade tagit sin andra uniform på sig, dagen till ära =)
En stilstudie av Grumsdrillens elit.
Här började det låta lite sämre men det var tåga i oss allihop och vi höll i! Krafterna kom tillbaka och...
...när vi senare anlände till vårt mål vid en skola ute i Jømna var det tur att vi inte hade fått reda på att de två kilometerna var nästan fyra! Under denna gångmarsch spelade vi för "fuglene och svinedritten" som en av våra norska vänner uttryckte sig. Det är många av oss som kan påtala den här händelsen för efterlevande musikanter i Gruvöns Musikkår. "Minns ni Melåsberget i Norge" skulle kunna räcka att säga för att tysta de flesta gnällspikar när de kommer med klagomål att de har ont i fötterna. Så klart spelade vi "Jaaaa vi elsker dette landet..."
Dock var detta en mycket trevligt ställe och det smakade gott med lite "smørrebrød" och "brus". Lokalpressen intervjuade oss också i Melåsbergets skole. Här ser vi några av eleverna som går där.
Sedan bar det iväg tillbaka till Elverum till ett bostadsområde som heter Mastmoen. Här är det en dansk som anlitar oss för att omgivningarna ska få lite underhållning och fira 17 mai. Vi ställde tillsammans upp och gick en runda runt kvarteret.
Det var fantastiskt att spela i en så stor kår med så mycket duktiga musiker. Här var orken tillbaka på grund av det!
Det måste sägas att våra drillflickor är duktiga också. De orkade med hela den långa dagen med all marschering! Utan dem skulle vi stå oss slätt och se ganska molokna ut på den här bilden...
...trötta kan de till och med kosta på sig att jonglera.
De kom de sågs de segrade!
Här är vi på väg in mot höghusen igen. Väl där ställde vi upp och spelade några marscher (vi hade ju bara två som vi kunde tillsammans: General Cedermark* och Hemvärnsmarsch) och "Jaaaaa vi elsker dette lande..." Efter att ha gjort detta blev vi bjudna av dansken på äkta Ringnes som smakade smaskens. Till och med Kjell-Gunnar drack! Klockan hade blivit 16.00 och vi hade alltså hållit på i fem timmar, marscherat och spelat nästan en mil och ådragit oss både skavsår och andra krämpor. Men vad gjorde det!
*) © L. Jellvert.
På kvällen pratade vi om att detta var en liten nätt uppvärmning till nästa gång vi dyker upp i Norge. Men det var å andra sidan efter några öl... Kvällens bravader inleddes med lite grillat och sedan packade mässingssextetten upp instrumenten och spelade några väl valda stycken bl.a. Fältvakten (med solo för fjärran basun). Här bör nämnas att sextetten spelade "Ack värmeland du sköna" med våra supporters sjungandes för full hals. Jag hoppas att norrmännen inte tog illa upp eller blev chockade av vår värmländska patriotism!
Kvällens höjdpunkt blev när det var dags för "Kvartett Surpris" att äntra scenen. Det var en nybildad konstellation med Per Svensson, trummor, Mattias Andersson, bastuba och Leif Jellvert på pockettrumpet. När Jellvert förklarade att det var just det faktum att de var tre som var själva surprisen var det inte mindre roligt på campingen. Denna "Kvartett Surpris" utökades senare med Gunnar Svensson på Alt/Tenorsax och med Arne Erik Storsveen på trombon. En musikalisk upplevelse utöver det vanliga där det ena improvisationssolot efter det andra spelades. Denna helg går härmed till Gruvöns Musikkårs historia med förhoppning om repris, åtminstone till 2005!
Magnus Olsson, trumpetare.
